söndag 27 oktober 2013

I en annan del av världen - anläggning av skolträdgården i Tabajang

Kristina pekar ut Tabajang på kartan den första dagen.
I stort sett längst till höger Kololi (vår utgångspunkt),
och vid Kristinas hand byn Tabajang
Torsdag morgon vecka 42 startade äventyret för "grupp 3", då styrde vi kosan mot region 6 i de inre delarna av Gambia. Målet var byn Tabajang där vi skulle bo och arbeta i nästan en hel vecka.
Uppgiften har varit att vara med och bygga upp och utveckla deras skolträdgård. Detta för att barnen i skolan kan få en mer varierad och näringsrik kost, så att de kan prestera och orka mer både i skolan och till vardags. Dessutom får de så klart mer motståndskraft mot sjukdomar.

Omar Cham, vår eminente och trygga guide
Det var med stor spänning vi satte oss i bilen med vår guide Omar Cham. Under en hel dags bilresa hinner man se en hel del av detta smått fantastiska land; från kustens palmer till mangroveträsk, risodlingar och mer savannliknande natur. Dessutom har vi också på nära håll sett både rödapor och babianer i mängder!

Mangroveträsk
Mellan Kololi där vi bodde och nästan hela vägen fram till avfarten till byn var vägen nyasfalterad och fin. Den sista biten på den smala och gropiga "vägen", starkt påverkad av den långa regnperioden, började vi ana vad som väntade...

En compound i Tabajang
Hyddor med vass eller plåttak, samlade i compounder omgärdade av lite högre staket av naturmaterial. Hyddorna bestod oftast av ett, eller möjligtvis två rum med enklast möjliga inredning, dvs en säng av något slag, eventuellt någon hylla eller kista för förvaring, ingen el och vatten i tunnor som ständigt måste fyllas på från brunnar och pumpar i byn.
Duschen var en balja vatten och en skopa, toaletten ett hål i marken, och dörr... Ja, också det ett staket av naturmaterial.

Anitas och Maries hydda (ingång till höger)

Baksidan av hyddan...

...Där badrummet ligger...


...Stenröset är duschplats, hålet i marken är toalett.
Toaletterna vid skolan var av modernare slag ;)
Maten äter man gemensamt i en står skål, med händerna eller, som vi studenter, med medhavd sked. Ris eller cous med jordnötssås hör till vanligheten, men vi provade också cassava, moringa  och ockra.
All mat är väldigt vällagad och riktigt varm, så faktiskt så hade vi inga bekymmer alls med våra känsliga svenska magar. Däremot variationen var väl lite si och så, men oss gick det verkligen ingen nöd på.

Vår första frukost med en slags risgröt och varmt te
Skolträdgården - vilket roligt arbete det var!
Eftersom det firades Tobaski var skolan stängd när vi kom, men en av lärarna, Dembo Keita, avbröt sin ledighet när han hörde att vi hade kommit till byn. Dembo var en riktig klippa.

Mr Ceesay och Dembo Keita,
lärare och eldsjälar i skolträdgården
Med energi och glädje började vi att gräva odlingsbäddar så det stod härliga till. De flesta på deras ursprungliga sätt, men också två testbäddar där vi gjorde som kompostbäddar med restmaterial från trädgården (mindre pinnar, löv, gräs och lite naturgödsel och slutligen jord).

Skolträdgården i Tabajang dag 1
Platsen för kompostbäddarna innan arbetets start
Dag tre kunde vi börja så lite bönor, lök, mangold, paprika, vitkål och annat som vi hade haft med oss, både egna och genom Gambiagrupperna.

Utmätning av odlingsbäddar
Mats får lite hjälp med att anlägga kompostbäddarna

Vi diskuterade mycket huruvida det skulle direktsås eller ej, men eftersom det inte finns tillgång till varken vattenslangar eller vattenspridare förstår vi varför de vanligen mer eller mindre bredsår i några få bäddar (nursery beds) för att sedan glesa och plantera ut i tomma bäddar. Det blir helt enkelt för betungande att vattna över stora ytor, och dessutom är ju tanken att barnen ska delta i arbetet.

När vi kom till skolträdgården första dagen så hittade vi en härva av körsbärstomater på en liten odlingslimpa. Långa, trassliga och taniga rankor med få tomater i en enda stor hög.
Vi förklarade att de måste stöttas, bindas upp och tjyvas - deras första charmiga kommentar var att "nej, nej, det var en lokal sort" ;).

Tomatplantor i liten härva

Vi tog helt enkelt tag i det hela och gjorde slag i saken så gott det gick, och berättade att de på det viset skulle få så mycket bättre utdelning. Dessutom blir det ju mer lättrensat och det finns mer plats att odla på. Lite konfunderade blickar, men när vi var klara var de riktigt nöjda och nickade instämmande.

Anita instruerar i uppbindning och tjyvning
Vi hittade även lite yngre plantor som vi raskt stöttade

En av de saker som slog oss först var det röriga och stökiga. Rensa ogräs var inte prioriterat, och skräp och matrester slängs av gammal ovana på marken där man står och går... Magstarkt för ordningsamma och strukturerade svenska trädgårdsmästarelever ;).

Blivande kompost
Raskt påbörjade vi ett kompostbygge! Tvådelade med en sida för organiskt material och en för skräpet. Hur mycket lättare kan det inte bli i en trädgård med ordning?!
Vi berättade flera gånger för alla och envar om fördelarna med möjligheter till egen kompostjord, kraftigare tillväxt på plantorna utan konkurrens från ogräs, mindre risk för skorpioner (jo, vi träffade på en!), orm och andra otrevligheter att gömma sig på olämpliga platser, och inte minst så mycket mer lättjobbat om man håller efter kontinuerligt.

Se, det börjar likna något!
När barnen kom till skolan på måndagen blev det ett härligt engagemang runt vårt arbete! Vilket intresse, och vilken arbetsvilja. Man smälter ju fullständigt när de kommer tidigt på morgonen innan skolan, "here, let me help you".

Första skoldagen efter Tobaskin, och nyfikenheten var stor...

...Så även intresset!
Karin gör nya sårader
Eller när en liten parvel sitter på huk och tittar med förundrade mörka ögon och bara suger i sig kunskap. Arbetsvilja, glädje och stolthet finns det verkligen, vilket bådar gott för framtiden.

Glädjefylld stöttning av nysådda bönor

Försiktig bevattning
På grund av hettan, ca 40 grader i skuggan och mellan 50-80% luftfuktighet, kunde vi bara arbeta mellan 07.00-10.30 och sedan framåt kvällen från 17.00 tills solen började gå ner 1-1,5 timme senare.  I början var vi väldigt frustrerade över det, men vi insåg ju med svettdrypande kläder att det var ohållbart att ens försöka.
Det blev helt enkelt siesta varje dag under Malejnaträdets skugga. En siesta omringade av stora delar av byns män, och senare på eftermiddagen även barn.

Siesta och lunch under det
 stora Malejnaträdets skugga
Arbetet har varit otroligt roligt, byborna väldigt gästvänliga och omtänksamma, barnen underbara (vart än vi gick så ropade de våra namn och vinkade). Det största bekymmer vi egentligen hade var de svettiga nätterna, och i en av hyddorna ett plåttak som slog och gnisslade något förfärligt vid minsta vindpust...

Vi har fått chansen att uppleva en helt annan del och tillvaro av vår värld, vilket inte är alla förunnat.
Det är verkligen en helt fantastisk upplevelse vi har fått vara med om, och vi känner att vi har kunnat göra lite skillnad för härliga medmänniskor dessa dagar. Vi kommer alla fyra att minnas den här tiden med glädje och värme, och det är många bilder som har etsat sig fast på våra näthinnor.

Under veckan växte skolträdgården fram


Våra kompostbäddar blev sådda med paprika och vitkål
Se så fint!
Dessutom har vi utökat våra språkkunskaper med lite Fula (en av de ursprungliga stammarna i Gambia). Vi kan numera räkna till i alla fall 20, hälsa godmorgon och svara artigt på det. och inte minst tala om att vi är mätta!
Må hända att det inte är så variationsrik mat, men mycket är det :).

Tillbaka i Kololi efter vårt äventyr känns det lätt surrealistiskt det vi har upplevt. Tur att vi har varandra att prata med, för de här intrycken är inget vi smälter i första taget.

Soluppgång i Tabajang 
Med värme tänker vi på våra nyfunna vänner i Tabajang, som vi på olika sätt tänker fortsätta att stötta och hålla kontakten med.

Abaraka (Tack) kära Tabajang, och tack Kristina och Gambiagrupperna!

// Anita, Marie, Mats och Karin

Vi återkommer med fler små inlägg från vår vistelse... Vi har nämligen också hunnit med att besöka klasserna i skolan och träffat både rektor, lärare och elever. Och så finns en hel del att berätta mer om trädgården och vardagen förstås.

fredag 25 oktober 2013

Vi ympar mango!

De två veckorna i Gambia har gått fort och vi har alla upplevt otroligt mycket under vår tid här! Våra två sista dagar på praktiken inriktades på jorden. De berättade om hur de arbetar med sin odlingsjord för att uppnå bästa resultat och vi fick se prover på olika sorts jordar de har på plantskolan. De har mycket god kunskap om hur de ska berika sin sandiga jord med humus och kompost. Vi fick gräva upp jord under några mangoträd där löven som fallit ner hade berikat jorden under flera säsonger och därför var jorden mer näringsrik än ute på fälten. Odlingspåsar fylldes med händerna (vi fick dock använda handspadar) och ställdes ut i en odlingsbädd. Därefter sådde vi citronfrön från en sort som föreståndaren hämtat hem från Venezuela och som ger extra stora frukter.

Vi är också stolta att berätta att vi i grupp två har fått ympat mango! På plantskolan fanns en expert på området och vi frågade om han kunde visa oss sina olika tekniker. Han tycket nog att det var kul att vi var så intresserade av just ympning för redan nästa dag så fick vi själva pröva på att ympa, superkul!!!

Igår var vi ut på studiebesök i statsdelen Sukuta och tittade på några privata bakgårdar där kvinnorna odlar. Det var väldigt intressant att få se odlingarna, pröva på vissa arbetsuppgifter och att träffa de starka kvinnorna! Vi besökte också en skola och det blir ett minne för livet! Alla glada barn som ville skaka hand med oss, sjöng för oss och dansade med oss, det är sällan man känner sig så populär ;).

Vi är så nöjda med vår praktik och tiden här i Gambia!


 Isabelle ympar mango



 Efter att ha hämtat näringsrik jord fyller vi påsar för sådd



 Färdiga för citrussådd!



 En av kvinnornas trädgårdar för odling



 Terese hämtar vatten ur brunnen



 Isabelle med sin nya vän, en stark kvinna som odlar för eget bruk



Hanna gör en odlingsbädd




AnnaKarin och Hanna omgivna av glada skolbarn



Hanna, Isabelle, Terese & AnnaKarin

tisdag 22 oktober 2013

Resa inåt landet

Som lärare har jag fått förmånen att besöka alla projekt, och en hel del andra ställen. Tidigt i lördags morse åkte jag tillsammans med Kristina Lundahl och Anna Wedin från Gambiagrupperna på en tur inåt landet. Först korsade vi Gambiafloden för att besöka Kristinas och hennes man Alhadjis farm i Medina Seringe Mass. Där har de satt massor med plantor: mango, avocado, cashew, banan, lime, sötpotatis, meloner, chili...

 Trädgårdsmästaren Adamas dotter hjälpte till att bära ut tomatplantor.

Fast bananplantorna inte var särskilt gamla fans det gott om bananer.


Vi åkte vidare på den norra banken till Janianbureh, fd huvudstaden. Därifrån är vägen österut väldigt dålig så vi tog färjan över floden igen. En ganska liten båt för att vara bilfärja... Sedan fortsatte vi hela vägen till byn Tabajang där Marie, Anita, Mats och Karin är. Deras projekt går ut på att förbättra byns skolträdgård. Det var väldigt kul att komma dit och få se hur mycket de hunnit på de dagar de varit där. Hur engagerade både lärare och bybor är. Och hur väl de tar hand om sina gäster.

Marie i skolträdgården.

Mats fixar grenar till komposten.

Ute i byn är det kvinnorna som sliter hårdast med odling, matlagning, barnpassning... Männen sitter gärna på bantaban i skuggan under ett träd. Det gjorde vi också de varmaste timmarna, för i Tabajang är det VARMT så här års.


När cousen är odlad och skördad ska den stötas innan det går att laga mat på den. Ett krävande jobb i vämen. Jag och Anna hade förmånen att få sova utomhus i Alkalos (byhövdingens) compound. Det var jättemysigt att ligga ute och lyssna till nattens alla ljud innan jag somnade. Uppvaknandet var dock ganska speciellt. Först trodde jag att det regnade, men det var en apa som satt på taket och kissade. Det rann rakt igenom, som tur var prickade den mitt emellan oss så det blev inte mer än lite stänk på armen för min del.



 I Tabajang har FIOH ett av sina klimatkompenseringscenter. Där drar de upp trädplantor för pengar som sätts in på Gambiagruppernas klimatkompenseringskonto. Omar Cham visade runt oss och berättade om verksamheten.


Cousskörd.
I middagshettan arbetade kvinnorna ute på fältet med att skörda jordnötter.

Framåt eftermiddagen gav vi oss av igen. Vi övernattade i Janianbureh för att hinna med så mycket som möjligt på vägen tillbaka. Först besökte vi skolan i Changai, en skola som FIOH byggt. Det var väldigt roligt att se det fina skolhuset, skolgården och borrhålet med pump som försörjde skolan och skolträdgården med vatten. Vi fick också se resultaten för deras "nationella prov", och nästan alla elever hade klarat det. En enorm förbättring sedan FIOH byggt skolan och fortbildat lärarna. Tidigare var det bara några få procent som blev godkända.

På skolgården finns en plantering som så småningom ska bli ett skuggigt rum.

På rasten satt många av barnen i skuggan under trädet. 
I närheten av Changai ligger byn Dembakally, en betydligt mindre utvecklad by. Det var intressant att se kontrasten. Skolan här är ganska nystartad och har än så länge bara årskurs ett och två, men ändå över 90 barn. Här finns ett litet skolhus byggt av gräs (cous), och några få plantor som är början till en skolträgård. Tyvärr är det svårt att göra så mycket innan byn har fått ett borrhål. I nuläget finns bara en öppen grävd brunn, 65 meter djup. Det är ett tungt och tidskrävande jobb att hissa upp vatten ur brunnen. När vi var där var det tre kvinnor som hjälptes åt att dra, och de hade en väldig fart på repet. Vi fick veta att det hänt att rep brustit, och då har kvinnorna sådan fart att de faller i när motståndet försvinner. 65 meter ner...

Hämtning av vatten i Dembakally.
 Och till sist en liten hälsning till Träd L. Jag har inte glömt bort er, idag har jag tänkt extra mycket på er... Om ni hittar sandkorn bland era Övnig 1-papper när ni får tillbaka dem så vet ni varför nu.