Resa inåt landet

Som lärare har jag fått förmånen att besöka alla projekt, och en hel del andra ställen. Tidigt i lördags morse åkte jag tillsammans med Kristina Lundahl och Anna Wedin från Gambiagrupperna på en tur inåt landet. Först korsade vi Gambiafloden för att besöka Kristinas och hennes man Alhadjis farm i Medina Seringe Mass. Där har de satt massor med plantor: mango, avocado, cashew, banan, lime, sötpotatis, meloner, chili...

 Trädgårdsmästaren Adamas dotter hjälpte till att bära ut tomatplantor.

Fast bananplantorna inte var särskilt gamla fans det gott om bananer.

Vi åkte vidare på den norra banken till Janianbureh, fd huvudstaden. Därifrån är vägen österut väldigt dålig så vi tog färjan över floden igen. En ganska liten båt för att vara bilfärja... Sedan fortsatte vi hela vägen till byn Tabajang där Marie, Anita, Mats och Karin är. Deras projekt går ut på att förbättra byns skolträdgård. Det var väldigt kul att komma dit och få se hur mycket de hunnit på de dagar de varit där. Hur engagerade både lärare och bybor är. Och hur väl de tar hand om sina gäster.

Marie i skolträdgården.

Mats fixar grenar till komposten.

Ute i byn är det kvinnorna som sliter hårdast med odling, matlagning, barnpassning... Männen sitter gärna på bantaban i skuggan under ett träd. Det gjorde vi också de varmaste timmarna, för i Tabajang är det VARMT så här års.

När cousen är odlad och skördad ska den stötas innan det går att laga mat på den. Ett krävande jobb i vämen. Jag och Anna hade förmånen att få sova utomhus i Alkalos (byhövdingens) compound. Det var jättemysigt att ligga ute och lyssna till nattens alla ljud innan jag somnade. Uppvaknandet var dock ganska speciellt. Först trodde jag att det regnade, men det var en apa som satt på taket och kissade. Det rann rakt igenom, som tur var prickade den mitt emellan oss så det blev inte mer än lite stänk på armen för min del.

 I Tabajang har FIOH ett av sina klimatkompenseringscenter. Där drar de upp trädplantor för pengar som sätts in på Gambiagruppernas klimatkompenseringskonto. Omar Cham visade runt oss och berättade om verksamheten.

Cousskörd.

I middagshettan arbetade kvinnorna ute på fältet med att skörda jordnötter.

Framåt eftermiddagen gav vi oss av igen. Vi övernattade i Janianbureh för att hinna med så mycket som möjligt på vägen tillbaka. Först besökte vi skolan i Changai, en skola som FIOH byggt. Det var väldigt roligt att se det fina skolhuset, skolgården och borrhålet med pump som försörjde skolan och skolträdgården med vatten. Vi fick också se resultaten för deras "nationella prov", och nästan alla elever hade klarat det. En enorm förbättring sedan FIOH byggt skolan och fortbildat lärarna. Tidigare var det bara några få procent som blev godkända.

På skolgården finns en plantering som så småningom ska bli ett skuggigt rum.

På rasten satt många av barnen i skuggan under trädet. 

I närheten av Changai ligger byn Dembakally, en betydligt mindre utvecklad by. Det var intressant att se kontrasten. Skolan här är ganska nystartad och har än så länge bara årskurs ett och två, men ändå över 90 barn. Här finns ett litet skolhus byggt av gräs (cous), och några få plantor som är början till en skolträgård. Tyvärr är det svårt att göra så mycket innan byn har fått ett borrhål. I nuläget finns bara en öppen grävd brunn, 65 meter djup. Det är ett tungt och tidskrävande jobb att hissa upp vatten ur brunnen. När vi var där var det tre kvinnor som hjälptes åt att dra, och de hade en väldig fart på repet. Vi fick veta att det hänt att rep brustit, och då har kvinnorna sådan fart att de faller i när motståndet försvinner. 65 meter ner...

Hämtning av vatten i Dembakally.

 Och till sist en liten hälsning till Träd L. Jag har inte glömt bort er, idag har jag tänkt extra mycket på er... Om ni hittar sandkorn bland era Övnig 1-papper när ni får tillbaka dem så vet ni varför nu.